Mattrender i Sydney

29 8/2010

Nu har jag varit här i Sydney i drygt en månad, och börjar så smått bilda mig en uppfattning om de trender jag tycker mig notera.

Matställen i olika former finns det överallt: tjusiga restauranger, hål-i-väggen, snabbmatsrestauranger, matkiosker, korvstånd och enorma food courts ligger tätt packade här i stan. Du kan alltså få det mesta du önskar, oftast med inte mer ansträngning än en tur i kvarteret. Nu refererar jag förvisso till centrala Sydney, hur det är på andra ställen har jag ännu dålig koll på.

Så vad äter Sydneyborna? Något jag noterat på många olika restaurang- och cafémenyer, på ställen som inte alls i övrigt verkar ha någon koppling till landet, är marockansk mat. Det är allt från marockanska lammburgare, tagine (köttgryta) till marockansk kyckling och diverse sallader som alla sägs vara marockanska.

Populärt är också t.ex. tandooriwraps vilket är en i vanlig ordning australiensisk fusion mellan det indiska och de mer traditionellt västerländska smakerna. En dessutom väldigt god blandning måste jag säga. Grillad tandoorikyckling med sallad, lök, tomat och majonnäs inslaget i en wrap är ett perfekt mellanmål eller lunch och jag har redan hunnit stoppa i mig ett par stycken.

Det finns ett par trender i övrigt som jag tycker mig kunna skönja. Galinha à Africana är enligt wikipedia portugisiska för ”kyckling på afrikanskt vis” och innebär grillad kyckling marinerad i piri-pirisås. Den afrikanska kycklingen tog sina första steg mot globalisering när den sydafrikanska kedjan Nando’s öppnade sin första restaurang 1987. Sedan dess har kedjan tagit sig till stora delar av världen, och särskilt populärt är det här i Australien. Lokala varianter är kedjorna Oporto och Ogalo. Vill man ha snabbmatskyckling, men något lite nyttigare än KFC, är den afrikanska piri-pirikycklingen faktiskt ett riktigt trevligt och gott alternativ enligt mig.

Australien har ju som bekant för de flesta tillhört Storbritannien några århundraden och detta märks också tydligt på den lokala matkulturen. Du behöver oftast inte ta dig särskilt långt för att passera ett ställe som serverar fish and chips, köttpajer eller ‘bangers & mash’, det sistnämnda är korv med potatismos och löksås. Det finns också många färdigrätter i matbutikerna med tydlig anknytning till det brittiska köket. 

Irländska krogar och pubar finns det också en antal av, så blir suget efter en Guinness och en portion Irish Stew för stort går även det att få tag på.

En ytterligare stor influens är det stora landet i öst (sett från mitt nya perspektiv). Kedjor som McDonald’s, KFC, Starbucks, Krispy Kréme, Dominos och Hungry Jack’s finns överallt. Hungry Jack’s är förövrigt vad Burger King heter här i Australien. Enligt historien som jag läst om någonstans, någongång, så fanns det en restaurang som hette Burger King i Australien när den stora amerikanska kedjan skulle lanseras på sjuttiotalet, så då döpte man sig till Hungry Jack’s istället.

Så avslutningsvis,  kan jag berätta om en kanske inte enorm trend (ännu!), men likväl en rolig (och god) spaning jag gjorde häromdagen i Bondi Junction, 20 minuter buss från city. På Sven’s Viking Pizza serveras sk. Swedish Pizza som innebär tunnbottnad pizza istället för den tjocka amerikanska som är i princip standard här. Man kan även få svenska favoriter som kebabpizza, oxfilépizza och t.om. för att citera Sven’s meny: kladdcake, och detta i en miljö av vikingahjälmar, ringbrynjor, svärd och massiva träbord.

Det blev visst lite långt igen det här, men jag hoppas ni står ut. Jag försöker kompensera de inte så regelbudna uppdateringarna.

Hoppas ni alla får en trevlig vecka!

Vardagsliv i Sydney

12 8/2010

Så smått börjar vardagen nu infinna sig här på andra sidan jorden. Skolan eller universitetet är ganska mycket som vilket svenskt universitet som helst, med skillnaden att den delvis ligger i en skyskrapa.

En del av vardagen och också ett sätt att få en inblick i den lokala matkulturen är ju att handla, laga och äta mat, vilket precis som hemma görs behändigast i den lokala supermarketen/matvarubutiken. Skillnaden mot hemma är givetvis vissa av råvarorna som erbjuds. I Sverige möts man inte av specialerbjudanden på hela kokosnötter så ofta, och jag kan inte tänka mig att det i så många affärer säljs färdigmarinerade känguruspett. Å andra sidan finns det knappast varken älgfärs eller lingonsylt här, möjligen med något undantag. Köttfärsen här är också graderad efter sin fetthalt. Fet köttfärs, eller tre-stjärnig färs, är billigast, sedan finns även 4-stjärnig, men finast av allt är 5-stjärnig supermager köttfärs, som kostar mer än dubbelt så mycket som den tre-stjärniga.

Vår närmaste matbutik heter Coles och är tillsammans med kedjan Woolworth’s vad det verkar störst inom sitt område, åtminstone här i Sydney. Jag har mött några små problem hittills i mitt vardagshandlande. Bara som ett exempel så var jag alldeles nyss nere på nämnda Coles och försökte få tag på mjölig potatis. Häromdagen så ställde jag en fråga på Twitter om vad det egentligen heter på engelska, och fick förslaget ‘floury’. Efter lite övrig research på nätet så har jag också hittat ‘mealy’. För den som undrar har jag också googlat fram att fast potatis heter waxy.

Då potatisen inte var märkt så tydligt så lyckades jag efter att ha fångat tre olika personer ur personalen och efter en vända till pulvermoshyllan förmodligen hitta rätt. Jag är nu i ägo av en påse potatis med röda skal, som ska vara ‘great for mash’.

Jag lyckades också med en pinsam bedrift i förra veckan: jag tänkte fira att det äntligen var helg med att laga en traditionell biff-, béarnaise- och pommesmiddag här i lägenheten. Återigen på Coles hittade jag två stadiga biffar som både var billiga och såg hyffsat bra ut, även om jag inte tittade så noga på dem som jag kanske borde ha gjort. Enligt konstens alla regler så vispade jag ihop en béarnaisesås, ugnsrostade pommes och avslutade med att steka biffarna några minuter på varje sida. Resultatet blev en god béarnaise, goda pommes och en sko till köttbit. Tydligen var tanken med köttbiten jag köpt att den skulle köras i ugnen ca 1,5 timmar. Trots det okända namnet ‘beef eye fillet steak’ så tänkte jag inte ens på att titta på anvisningarna.

En sista spaning är att vin här är otrolig billigt, en 5-liters dunk eller ‘bag-in-box’ kan du få för runt en svensk hundralapp. Perfekt för både t.ex. köttfärssåsen och dig själv. Förvisso är inte billighetsvinet det godaste, men det är inte heller det värsta jag druckit.

Så med det önskar jag er lite i förskott, en trevlig helg!

Flera spaningar från Tokyo

3 8/2010

För att knyta in till föregående inlägg listas i detta inlägg trendiga maträtter och matprodukter från Japan.

Trendiga maträtter i Tokyo

· Utländska kök som presenteras i japansk kaiseki-stil.

· Collage pot – en skål med kollagenrik mat.

· Enkla rätter med ekologiska grönsaker.

Kollagen är ett exempel på hur Japan har kommit betydligt längre inom functional foods än Europa och usa. Medan svenskar är tveksamma till främmande substanser i maten så är japanerna vana vid det sedan länge. De har haft en syn på mat som medicin, som nu också utvecklats till mat som skönhetsmedel. Genom att äta proteinet kollagen förväntar sig framför allt kvinnor att bli vackrare.

Det japanska hantverket när det gäller mat är i många fall mer avancerat än det i t ex Europa. Nu använder japanska kockar sin skicklighet för att pimpa de utländska köken och göra dem mer tilltalande, inte minst för ögonen. Italienska smaker med japansk hantverkskonst låter ju onekligen lockande. Fenomenet har till och med fått ett eget namn, kaiseki-style, efter den traditionella matpresentationskonsten.

Trendiga matprodukter i Japan

· Premiumöl.

· Fiber och fullkorn, till exempel groddar eller brunt ris.

· Functional food auktoriserat av the Ministry of Health.

Liksom i usa så utvecklas dryckesmarknaden mycket snabbt i Japan. Olika slags premiumöl är mycket populära och tangerar trenden Bottom up luxury. Fiber och fullkorn är trendiga ingredienser som knyter an till hälsointresset och en ökad efterfrågan på det autentiska.

I Japan är functional food-fenomenet mycket större än i Europa. Till exempel är svenskar – enligt en studie av Datamonitor – ett av de folk som är mest skeptiska till denna form av vetenskaplig mat. I Japan är man som sagt mer positiv och här certifieras olika substansers hälsofrämjande effekter till och med av myndigheterna. Något säger oss att kraven inte är lika hårda som de från svenska Livsmedelsverket. För de sistnämnda är det ett stort steg att stödja påståenden om hälsoeffekter, för den japanska motsvarigheten är det en huvuduppgift.

En första spaning från Sydney

29 7/2010

Mitt i lägenhetsletande, fixa-allt-inför-skolstarten och liknande sysslor, så har jag ändå hunnit göra några små slutsatser om vad de verkar äta i den här staden. Givetvis finns en klar koppling till de asiatiska köken då många av stadens invånare har sitt ursprung i just Asien, en obekräftad siffra jag hört är att ca 70 % av Sydneys invånare härstammar därifrån. Som ett resultat av det går det att få tag på t.ex. koreansk, kinesisk, vietnamesisk och japansk mat nästan överallt.

Mycket av den australiensiska maten är mer eller mindre inspirerad av andra länders, och det som är lite unikt  är att australiensarna frikostigt plockar delar från världens olika kök till sina maträtter och gör slutresultatet till sitt eget. Som exempel satt jag just och bläddrade i tidningen Australian Gourmet Traveller och hittade där ett recept på ‘Black pudding with crab mayonnaise, apple sauce and pea purée’. En kanske inte helt given blandning.

Jag åt även en riktigt bra måltid häromdagen på en restaurang som heter Sphere och som också hade väldigt blandade influenser. Det jag fick serverat var parmesanpanerad kalvfilé toppad med en fräsch äppel-, rucola och fänkålssallad samt som tillbehör ‘truffled macaronies and cheese’ plus tomat- och olivsalsa. Väldigt intressant, och gott; men inte heller en helt självklar kombination.

Spontana intryck i övrigt är att tv-programmet MasterChef Australia som hade final här i söndags är väldigt populärt. Och av t.ex. reklamen på tv och av vad jag sett i tidningar att döma är ekologisk och nyttig mat populärt även här. Så det verkar vara ett hyffsat matintresserat land jag hamnat i.

Hoppas det här har gett en första liten insikt i matkulturen i Sydney som jag hoppas bli ordentlig bekant med under mitt år här.

Trendiga Tokyo

28 7/2010

Trots att New York som nämndes i tidigare blogginlägg på många sätt är världens centrum så är kanske Tokyo för tillfället ännu mer inflytelserikt när det gäller mat och matlagning. Bland annat fick Tokyo tre gånger så många stjärnor som Paris i den första inventeringen över stadens restauranger av Guide Michelin. Perfektionen kring och intresset för mat har länge varit mycket stort i Japan och många trender är därför långt framskridna.

Men även inom teknik och bekvämlighet ligger man långt fram. Många förknippar Japan med det artiga och stillsamma sättet inom affärslivet, men här finns en rad konsumtionskulturer som visar upp helt andra sidor. I få länder hittar du så många extrema uttryck när det gäller kitsch och upplevelser. Inom mat ser vi också trender som utvecklats i denna miljö. Cellfood, alone, anytime och anywhere blir en allt viktigare del av matkulturen. Ensamlivet har nu blivit så vanligt att singelbarer är ett stående inslag i Tokyos uteliv, till exempel medlemsbaren Green i Roppongi.

En mycket stor del av Japans befolkning äter ingen frukost, och även de som gör det äter ofta i farten eller framför datorn på jobbet. Bland dem som är sämst på att äta frukost, 20 till 39-åringar, är det över 20 procent av männen och cirka 30 procent av kvinnorna som hoppar över dagens viktigaste mål. Utvecklingen har pågått så länge att man nu ser fler och fler initiativ att äta frukost gemensamt på annorlunda sätt. Till exempel öppnar universiteten frukostrestauranger.

Fun Food

21 7/2010

Tusentals varumärken letar nya sätt att nå konsumenter som är världsvana, luttrade och trötta på intryck. Och i dagens enorma flod av produkter och bedövande mediebrus behövs det något speciellt för att vi ska lyfta på ögonbrynet. Våra spaningar visar att humor, förutom i reklamen, är ganska outnyttjad som strategiskt vapen. Det finns betydligt mer att göra inom det okonventionella, självironiska och självutlämnande området. Speciellt effektiv kan humor vara som kontrast inom områden som styrs av konventioner och traditioner. Och vi ser nu flera exempel på hur humor och det okonventionella används i restaurangvärlden och livsmedelsindustrin för att skapa uppmärksamhet. Det kan röra sig om att använda oväntade färger och former, eller krydda med humoristiska budskap på förpackningarna. Ett av de senare årens mest framgångsrika koncept är förstås Ben & Jerrys. Och det faktum att barnen blir allt viktigare beslutsfattare vad gäller familjens inköp, tyder på att vi kommer få se många fler exempel på fun food framöver.

Spaningar utanför Europas gränser

7 7/2010

Nu utökar vi vår trendspaningserie och tar blicken från och Europa för att kartlägga trender i storstäder som New York, Tokyo, och Sydney. Detta kommer vi bland annat att göra med hjälp av vår nya gästbloggare Paul Karjus som kommer att rapportera direkt från Sydney. Paul är en ytterst matintresserad person som bland annat driver matsajten foodetc.se I vanliga fall bor han i Stockholm men under det kommande året kommer han att byta världsdel för att istället ägna sig åt studier av bl.a. kommunikation i den australiensiska storstaden Sydney. Vill ni även följa honom på twitter hittar ni honom här.

Vill du gästblogga om mattrender i Europa?

28 6/2010

Nu söker vi gästbloggare som vill skriva inlägg på ridderheimsrapporten.se i sommar.  Tanken är att vi på så sätt ska fortsätta med vår trendspaningserie om mattrender i Europa. Därför efterlyser vi nu gästbloggare som ska semestra i Europa och som vill dela med sig av sina spaningar vad gäller synen på mat och mattrender runt om i olika städer. Maila Lina.hulten@jerlov.se för mer info.

Trendspaningar från London

22 6/2010

Nu har det blivit dags för att titta närmare på trender och fenomen som råder i London. Likt här hemma i Sverige är intresset för det lokala stort även i London. Dessutom är den ekologiska trenden fortfarande populär men nu med ett större inslag av lokalproducerat och mindre av high street fashion.

Ett annat intressant fenomen är att unga britter  gärna köper delikatesser i cafémiljöer, till sin espresso eller latte. Många caféer fungerar också som små delikatessbutiker, där du kan köpa med dig godsakerna hem.

Trendiga maträtter i London

· Gourmetpizza.

· Mexikanskt, till exempel Wahaca enchiladas.

· Indisk och bangladeshisk mat.

Gourmetpizzan, till exempel från Story Deli, är ett exempel på trendiga rätter. Den är också ett bra exempel på bistronomics, billigare och smartare restaurangmat. En god pizza eller en vällagad pasta carbonara är något som även stjärnkockar lyfter fram som bra mat, om den görs på rätt sätt med goda råvaror. Mexikansk och indisk mat är exempel på buffémat, en trend vi såg redan i förra rapporten och som generellt växer på flera marknader.

Trendiga matprodukter i London

· Annorlunda former, till exempel snigelgröt eller sardinsorbet.

· Strutsprodukter.

· Ekologisk budgetlyx.

De annorlunda formerna och mixerna är främst inspirerade av experimenten på restaurangen The Fat Duck, som alltid väcker intresse. När det gäller strutsprodukter så är det en intressant trend. Man har till exempel försökt sälja struts i Sverige i ganska många år men det har aldrig riktigt slagit. Helt i linje med nose to tail-trenden förväntas britterna nu också äta nästan alla delar av djuret. Whoole Foods säljer till exempel strutsägg, och att hantera ett strutsägg är inte helt enkelt, det är mycket mat. Ekologisk budgetlyx som olika sorters majskorn, vilka kan bli lyxigare varianter av popcorn, är en annan storsäljare.


Trendspaningar från Köpenhamn

17 6/2010

Trendspaningserien om mattrender i Europa fortsätter och denna gången listar vi trender och fenomen från Köpenhamn.

Trendiga maträtter i Köpenhamn

· Klassisk biff.

· Säsong – att variera menyerna med årstiden blir allt vanligare.

· Kalv och kalvlever.

Såväl finkrogar som Gourmandiet eller mer enkla grillkrogar som Mash säljer bra av sin biff. Om vi ska försöka tolka in trender i populariteten för kalvlever så kanske det främst ska ses som en traditionell fransk restaurangrätt, men möjligen som ett uppsving för att använda fler delar av köttet. I Köpenhamn ser vi dessutom hur butiker och restauranger använder sig mer av säsongens råvaror i sin marknadskommunikation. För det första signalerar det en omtanke om jorden och ett naturligt förhållningssätt. För det andra är det den här typen av djupare kunskap om råvaror som matnördar gärna tar åt sig. Bara de mest insatta vet när den nypressade olivoljan, nouvellan, är som smakrikast.

Trendiga matprodukter i Köpenhamn

· Aubergineröra.

· Tång och sjögräs; tånggelé, tångsallad.

· Spetskål, och annan sorts kål

Här ser vi hur bottom up luxary-trenden slagit igenom. Att utveckla smaker och upplevelser från billiga råvaror är definitivt högsta mode. Eventuellt har man hämtat inspiration från Japan när det gäller användandet av sjögräs och tång. Och intresset för gammaldags livsmedel som kål är förstås en naturlig förlängning av ett allmänt sökande efter basvaror och ursprung.

En annan spaning som vi inte kan låta bli att nämna är att vi ser alltfler juicebarer dyka upp här, vilket är en del i en allmän trend för färskvaror. Kedjor som Joe & The Juice specialiserar sig på ett brett utbud av juicer gjorda på färska råvaror. Även internationellt ser vi ett uppsving för smoothies- och juicebarer och det verkar som de nu även kommer till resten av Norden via Köpenhamn. Joe & The Juice har precis etablerat sig i Sverige.